Befrielsekriget (1520-1523) är en traditionell benämning på det av Gustav Vasa ledda upproret mot Kristian II som resulterade i att Sverige definitivt lämnade Kalmarunionen och att Vasadynastin fick makten. Upproret började i Småland redan i slutet av 1520. Centrum kom dock snart att förflyttas till Dalarna där Gustav Vasa valdes till hövitsman (militär befälhavare) i januari 1521.

Kristian II, i Sverige mest känd som Kristian Tyrann, blev kung över Danmark år 1513 efter sin far Hans, och var under sin livstid stundvis även norsk och svensk kung. Liksom sin far drev han en politik som syftade till att stärka kungamakten på adelns bekostnad. Med hjälp av tyska legotrupper knäckte han det svenska motståndet och återtog makten från adeln i unionspartnern Sverige, där han blev kung år 1520. Efter kröningen genomfördes Stockholms blodbad, möjligen på uppmaning av Kristians anhängare. Sedan Kristians befälhavare i Stockholm Didrik Slagheck besegrats vid Brunnbäcks färja nära Västerås i april kom större delen av inlandet i upprorsmännens händer före årets slut.

Gustav Vasas befrielsekrig, även känt som Gustav Vasas uppror eller Befrielsekriget, avser krigshändelser som inleddes 1521 i ett uppror mot Kristian II efter att han nyligen återfört Sverige till Kalmarunionen. Till följd av kriget lämnade Sverige slutgiltigt Kalmarunionen och Gustav Eriksson, som senare blev kallad Gustav Vasa, valdes till Sveriges kung år 1523. Segernamnet Befrielsekriget och årtalet 1521 är broderade i guld på Livgardets fanor.