1719 – Frihetstiden inleds
Sverige har i dag en konstitutionell monarki vilket är en statsform med en monark som statschef, men där denne har mycket begränsade befogenheter som regleras i en grundlag. Men under stora delar av den svenska historien – från medeltidens början fram till stormaktstidens slut – styrdes riket av kungar eller drottningar.
Under Karl XI och senare Karl XII välde, det vill säga under den senare hälften av stormaktstiden, hade Sverige dessutom en absolut monarki där kungen har enväldig makt. Det innebär att kungen själv hade kunnat fatta alla viktiga beslut. Detta ändrades dock under frihetstiden då makten istället hamnade i riksdagen.
Efter Karl XII:s död den 30 november 1718 var landet var utfattigt efter de många och långa kostsamma krigen – folket ville ha ett slut på enväldet. Sveriges dåvarande drottning Ulrika Eleonora försökte ta makten men tvingades istället att gå med på en ny regeringsform år 1719 som året därpå avskaffade den absoluta kungamakten.
I fortsättningen skulle makten istället att ligga hos rådet (regeringen) och riksdagen. Perioden mellan 1719 och fram till Gustav III:s maktövertagande 1772 brukar därför inom svensk historieforskning kallas för frihetstiden. Under denna tid kom riksdagen och dess sekreta utskott att dominera svensk politik.
